Det har gått några timmar
En snabb tanke
Jag behöver nämligen ett par nya hörlurar till min iPhone eftersom dom andra håller på att bli dåliga.
Jag gick snabbt upp, tog på mig kläderna och gick ut till bilen. Det är nämligen så att på onsdagar slutar skolan tidigt så Nathan kommer tillbaka redan 12:30.
Men jag tog bilen och parkerade i parkeringshuset under RER stationen i Saint-Germain. Det var inte så lätt med tanke på att alla parkeringsfickor var fruktansvärt små i jämförelse med den stora 7 sitsiga bilen som jag körde. Men jag lyckades hitta en parkering och parkera, fick dock hoppa ut från passagerarsidan eftersom dörren på min sida inte gick att öppna. Det var för trångt.
Sedan tog jag RER A till La Defense, tog cirka 20 minuter så jag var framme ungefär 10:45 vilket var bra. Så gick jag upp och in i en Virginaffär som finns på stationen för att kolla efter iPhone hörlurar, men det hade dom inte tyvärr.
Så jag gick upp och ut för att gå till köpcentret CNIT som ligger ganska nära för där finns en FNAC butik. FNAC är ungefär Frankrikes motsvarighet på Siba, Onoff och Elgiganten med mera.
Där gick jag runt, letade och letade men hittade inga trots att jag var i Apple hörnan. Så jag frågade FNAC killen och då sa han att dom var slut. Dom får in nya på fredag.
Så en sammanfattning. Jag gick upp och tog mig in till La Defense en morgon då jag kunnat sova för att köpa ett par hörlurar som dessutom var slut. Så jag tog mig hemåt såklart, RER A och tillbaka till parkeringshuset för att hitta bilen. Problemet var att jag hade glömt att kolla vilken våning jag ställt den på... hmm... men jag hittade det tillslut efter en stund på våning 4. Tyvärr så är det så att man betalar för parkeringen innan man sätter sig i bilen i en automat. Denna automaten finns på våning 1 vilket jag kom på efter att ha satt mig i bilen.
Så jag gick ut igen, gick tillbaka upp för alla trappor, betalade och sedan hoppade jag in i bilen igen. Sedan tog det ett tag innan jag kom ut, det var ett stort parkeringshus nämligen och precis efter att jag stämplat mig ut skrapar jag i ena sidospegeln i väggen. Gången var trång där man åker ut men som tur var blev det inget märke.
Jag åkte tillbaka hem, parkerade bilen, satte mig sedan i soffan och pustade ut. 20 minuter senare ringer Nathan och då är det dags att hämta honom från skolan. En härlig dag, verkligen. Man är lite smått irriterad men visst finns det bra bitar såklart :) jag är nöjd med att jag gjort något vettigt, fast det inte var vettigt egentligen ;)
Sömnlös helg i Paris
Jag hoppas av på stationen och upptäckte att den var väldigt stor, dubbelt upp mot Knutpunkten i Helsingborg och där fanns massor av olika butiker med vakter utanför beväpnade med tunga vapen, skrämmande, jajamensan. Jag tog mig dock sedan ut och utanför ser man direkt La Grande Arche. Många som har bott här och som bor här, franska familjer, säger att La Defense inte är något att se. Men jag tycker tvärtom. Är man i Paris så ska man åtminstone åka dit bara en snabb sväng för att ta ett foto på La Grande Arche. Den är fantastisk, väldigt häftig.
Sedan åkte jag in till Svenska kyrkan för att få en kopp kaffe och läsa tidiningen. Dock blev det så att jag fastade där i cirka tre timmar tillsammans med volontären Nathalie och församlingspedagogen Niklas. Vi pratade, sjöng massor av sånger, psalmer som finns under 700 men också de nya från 700 och uppåt. Det var väldigt trevligt och jag uppskattar det verkligen.
Sedan bar det av mot Maraiskvarteren där jag mötte upp med Johanna, Melanie och Kajsa. Vi gick ett tag och letade efter någonstans att äta och hamnade sedan på, "väldigt franskt", en japansk restaurang där vi åt sushi. Härligt och väldigt trevligt.
Vid 21:00 tiden var vi färdiga och mötte strax därpå upp med Marcus och Maja. Vi tänkte att vi skulle gå till själva centrum eller hur man ska säga av Maraiskvarteren. Vi gick och vi gick, frågade massor av människor innan vi efter kanske 45 minuter hittade till en bar. Trevlig promenad dock och man fick ju se annat också. Baren vi hamnade på var en gaybar, eftersom vi var i dom kvarteren. Och inget ont menat med det, jag måste erkänna att det var en fantastisk bar, alla var väldigt trevliga och så lätta att prata med så vi hade en härlig stund där.
Efteråt gick vi bort mot en annan "bar" eller snarare ett litet kafé där vi drack kaffe, varm chocklad och åt crepes med nutella :) mmm...
Sedan begav vi oss hemåt, eller iallafall mot Maja och Marcus eftersom dom bor i Paris. Kajsa sov hos Maja och Johanna, Melanie och jag som hos Marcus. En väldigt speciell natt för min del iallafall. Hans "lägenhet" eller studio rättare sagt är på 9 m2 med ett skrivbord, säng och en garderob. Alltså, inte mycket plats kvar att sova på.
Innan vi skulle sova dock gjorde vi potatismos och spagetti och åt lite lakris.
Min sovplats fick sedan bli under skrivbordet på två stycken kuddar och inget täcke. Att vända sig tog ett tag så det var nästan aldrig ett alternativ. Fönstret var öppet vilket gjorde att jag låg och frös hela natten eftersom draget kom på mig. Så efter 7 timmars huttrande, ett toabesök och mycket annat så ringde klockan vid 9 på morgonen.
Alla vaknar upp och har sovit underbart. Skam för mig som inte sovit alls den natten utan istället lyssnat på musik.
Iallafall så funkade det och man slapp ju ta sig hela vägen hem vilket är skönt. Efteråt gick vi bort mot nästan den enda butiken som var öppen, allt annat är stängt på söndagar. Men där köpte vi frukost bestående av ett stort juicepaket och pressbyrånmackor. Detta år vi i kyrkan innan vi sedan gick på gudstjänsten klockan 10:30.
Därefter fick vi mackor med lite pålägg, en kaka och kaffe såklart :) där satt vi fram till klockan tre och pratade om allt möjligt, dessutom tillsammans med Emma-Klara som vi träffade för första gången. En metromusiker som vi sa eftersom hon spelar där, men hon jobbar också på en restaurang med mera. Skivaktuell vilket är fantastiskt roligt och vi fick alla lyssna på lite härligt pianospel.
Klockan 15:00 kom det lite fler människor, både gamla ansikten och nya ansikten vilket alltid är trevligt. Så vi gjorde en presentationsrunda och sedan fixade vi iordning lite Tacos. Härligt med en svensk tacos :)
Sedan drog jag mig hemåt. Man var ju väldigt trött efter att inte ha sovit under hela helgen. Dessutom regnade det vilket inte var så kul med tanke på att jag var tvungen att gå från Saint-Germain i 40 minuter till Mareil-Marly.
Skönt var det när jag kom hem iallafall, att få sova i en riktigt säng :)
Men helgen har varit rolig och jag tackar så mycket alla er som hjälpte till att göra den rolig :)
Här kommer någon enstaka bild, mer har jag inte tagit tyvärr.
Den stora La Grande Arche. Fantastik är den och fruktansvärt stor.
Här kommer några bilder från centrala delen av La Defense.
En liten del av Metron La Defense. Precis efter denna bilden var tagen kom det bakom mig runt 8 stycken tungt beväpnade militärer. Inte så kul att stå ivägen.
Köpcentret i centrala La Defense.
Tre veckor? Inte mer?
När som helst kommer Nathan hem. Då är det dags för läxor och sedan vet man aldrig vad som händer, fotboll eller något annat. Jag har inte gjort så mycket idag, tagit det allmänt lugnt.
Det blev en lugnare dag än väntat iallafall vilket är skönt ibland. Vissa dagar har man mycket man vill göra men vissa dagar blir det inte av.
Pratade med en vän från gymnasietiden, inte så mycket men dock. Vi hinner aldrig prata så mycket eftersom vi båda har så mycket att göra hela tiden, eller är upptagna rättare sagt och dessutom pga tidsskillnaden eftersom hon är på Nya Zeeland.
Efter att vi slutat prata så insåg jag hur mycket jag saknar henne. Jag fick så där ont i hjärtat, ont för saknaden. Det kändes jobbigt, det känns fortfarande jobbigt att sakna en person så mycket och sedan veta att man inte kommer att träffa personen på ett år.
Jag tänker på henne hela tiden, hela tiden tänker jag på henne. Saknar henne, men samtidigt är jag glad att hon har kommit så långt som hon har gjort. Flyttat och hittat sin plats iallafall för nu. Det känns bra och jag vet att jag kommer att träffa henne, om inte snart så nästa sommar.
Louise, jag saknar dig jättemycket. Jag vet att du har det bra på Nya Zeeland. Härligt att du hittat din plats där och att du trivs så bra, jag är glad för din skull. Vi får prata snart igen och nästa gång, längre :)
Jag ska försöka få mig på andra tankar, mycket att göra nu när Nathan precis klev in genom dörren. Sedan är det fredag imorgon och sedan en helg med massor av saker som händer. Vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu. Händer inte så värst mycket utan man försöker hitta sina vanor, de börjar komma lite smått nu efter tre veckor.
Jag försöker göra ett gott jobb och denna veckan är jag väldigt nöjd med mig själv. Jag har hunnit ta vara på tiden, göra det som jag vill göra samtidigt som jag har hittat på massor av saker med Nathan och Sam. En händelserik vecka minst sagt och den är inte slut än.
Tyvärr inga bilder idag, har inte tagit några nya. Det kommer bilder efter helgen iallafall, ska försöka ta ett antal så att jag har något att visa :)
Nu är det dags för läxor.
Just nu... i Paris
Gårdagen var en lång och trevlig dag. Upp tidigt och iväg med bilen till Saint-Germain, tåget därifrån till Paris och sedan Metro 2 till Courcelles och Svenska Kyrkan för gudstjänst klockan 10:30.
Gudstjänsten var lång till skillnad från vad jag själv är van vid hemma men absolut inte sämre för det. Fin gudstjänst med en väldigt bra predikan och varierande psalmer och bra orgelspel vilket uppskattas hög från min sida.
Efteråt bjöds det på kaffe, mackor med pålägg (precis nybakat bröd dessutom) och en tårta som också var nybakad. En pratstund med två andra au pairer som var med på gudstjänsten, väldigt trevliga och kul att ha någon att prata med under tiden man väntar till klockan 15:00 då det var dags för den vanliga Ung i Paris träffen.
Lite nya ansikten var det allt vilket alltid är trevligt. Vi pratade mycket, en bra sak som hänt oss sedan vi kom hit och en lite mindre bra sak. Sedan pratades det om allt möjligt mellan himmel och jord tills vi sedan gick ut då kyrkan skulle stänga klockan 18:00.
Den andra au pair kille fyller år idag, grattis måste jag få säga, och vi firade honom lite smått igår med att traska bort till bron som heter Pont des Arts. Detta är enbart en gångbro där folk sätter sig ned läng med sidorna och på bänkarna för att ta ett glas vin, prata, spela musik eller något annat. Väldigt trevligt ställe som blir ganska livat under fredagar och lördagar på kvällarna.
På brons sidor är det som tradition att man som ett par hänger ett hänglås med sina namn på och kanske ett datum. Sedan kastar man nycklarna ned i vattnet, så har jag hört det iallafall!
Där satt vi fram till klockan slog 21:30. Sedan gick vi bort och skulle upp mot Montparnasse och till en fonduerestaurang men det blev inte av. Istället gick vi mot en pub en bit bort. Själv tog jag och en annan tåget hem runt 22:30. Själv ska man ju upp tidigt, inget måste, men för gott exempel inför familjen!
En trevlig dag iallafall, absolut och lite bilder tog jag. Dock inte många och vissa blev lite suddiga för att jag drog bort kameran för fort. Jag lägger upp bilder på personer och om det är så att denna personen läser bloggen och tycker att bilden kanske inte är riktigt så bra, då tar jag absolut bort den, utan tvekan!
Även i Paris har valet i Sverige en påverkan!
Svenska kyrkans kyrklokal. Kyrkan heter Sofiakyrkan. Det blev väldigt mycket kyrka här känner jag!
Första bilden från bron Pont des Arts. Det var varmt och klockan var runt 19:30, cirka när denna bilden togs.
Andra bilden!
Tredje bilden!
Fjärde bil... jag tror ni förstår nu :)
Kvällstid, tror det var runt 21:00 tiden. Lite kallt för att sitta som Marcus på bilden. Men annars var det väldigt skönt ute.
Utsikt mot östra Paris. Bron som lyser går över till ön Ile de la Cité där Notre Dam står. Bron heter Pont Neuf. Notre Dam syns inte så tydligt på bilden och det enda man kan se är toppen av det ena tornet. Om jag inte misstar mig så är det precis mitt emellan träden som står till höger i bilden.
Suddig bild men detta är mot den västra delen av Paris. På stängslet på bron där jag står kan man se alla låsen hänga. Dock bara en bråkdel av vad som finns. I bilden ser man ett torn sticka upp lite till vänster, detta är Eiffeltornet som lyser. Varje heltimme börjar massor av lampor att blinka och det ser fantastiskt ut om man står där. Det kommer så småningom en bättre bild på detta. 
Detta är mot den norra delen av Paris, det man kan se iallafall... Byggnaden är Louvren men dock bara en väldigt liten del av hela alltet.
En karta över området. Bron som är markerad är bron som heter Pont des Arts och det var där vi var. Övanför ligger louvren, till höger ser man Ile de la cité där Notre Dam står och en ganska bra bit till vänster ligger Eiffeltornet.
Äntligen
Men sedan på kvällen innan maten kom allt fram, jag pratade med lite personer och just nu när jag skriver detta så känns allt väldigt bra faktiskt. Det känns som att min spärr har släppt, jag gör en veckoplanering för vad jag ska göra under dagarna i veckan som kommer och allt som har med familjen att göra känns mer som en utmaning som jag måste klara av.
Finns nog inte mycket mer att säga. Jag kände mig väldigt deppig när jag vaknade men nu känner jag mig väldigt nöjd, känner att jag tagit ytterligare ett steg mot ytterligare alternativ och morgondagen och veckan som kommer känns lovande. Fylld med utmaningar, fylld med härliga stunder.
Annars vad som händer: Idag var det sportdag. Nathan och Sam spelade båda fotboll, inte i samma lag men dom spelade båda fotboll. Ingen var hemma då, så jag tog en sväng med hunden, utforskade området. Inte mycket annat har hänt idag och imorgon ska jag upp tidigt för att åka in på gudstjänsten klockan 10:30 i Svenska kyrkan.
Sedan är det träff klockan 15:00 med alla de andra härliga människorna.
Annars spelar jag in ganska mycket av mina låtar, mixar och trixar med dom och har just nu två färdiga av dom 8 totalt :)
Inga bilder idag tyvärr. Det kommer snart och imorgon ska jag försöka ta så många jag kan :)
"Obligatoriskt" informationsmöte
Familjen bor utanför Paris, i en väldigt liten by som heter Mareil-Marly. Stort hus, stor trädgård och hund. Familjen består av Veronique (Mamman), Jacques (Pappan), Nathan som är 12, Sam som är 15 och Simon som är 19.
Simon bor inte hemma utan har flyttat till Boston för att plugga internationella relationer. Sam sköter sig själv och Nathan är den som jag håller ett öga på och hjälper.
Mamman jobbar inom reklambranchen och pappan jobbar inom ett IT företag som gör kortläsare, alla kortapparater som finns i butiker vid kassan med mera.
Nathan är den som jag hjälper och håller koll på. Han slutar vanligtvis vid 4 och kommer hem halv 5 på eftermiddagen. Då är det direkt igång med läxor vilket inte är så enkelt. Kolla hans kalender, hjälpa honom om det behövs med mera. Efter det brukar klockan slå 7 eller tidigare om man har tur och då ska han duscha. Efter att han har duschat då får han göra som han vill. Kolla tv, spela tv-spel eller annat. Halv 8 eller 8 kommer mamman hem och då är jag fri att göra vad jag vill. Mina tider är på ett ungefär mellan 16:00 till 20:00
På onsdagar slutar Nathan vid lunch så då förbereder jag lunchen för att sedan skjutsa honom till fotbollsträningen som börjar runt 14:00. Sedan när han kommer hem är det samma rutin, läxor, duscha med mera.
Om föräldrarna är borta under kvällen är det jag som har ansvaret och det är meningen att jag ska umgås med både Nathan och Sam. Hitta på saker som att kolla fotboll på tv, gå en sväng, åka till skateparken, spela fotboll eller något annat. Det är absolut kul att hitta på saker med dom.
Under dagarna fixar jag i köket så att det ser bra ut, plockar ut ur diskmaskinen och sätter in om det behövs, eller sätter igång den. Tvättar kläder, både deras och mina egna, för att sedan plocka upp och lägga dom i deras garderober. Dock bara pojkarnas kläder och inte föräldrarnas. Jag kollar också så att det finns mjölk, ägg och annat samt flingor och annat småsnacks i skåpen. Finns det inte säger jag till så köps det.
Basic uppgifter som inte alls är svåra eller tar lång tid.
Jag har mitt eget rum på bottenplan med en egen privat ingång från utsidan vilket kan vara väldigt användbart för att slippa störa eventuellt när man kommer hem sent etc. Bil finns tillgängligt för att jag ska kunna ta mig lite varstans.
Bortsett från detta är det inget. Familjen är en typisk fransk familj. Äter inte så mycket till maten men har alltid efterrätt bestående av en yougurt. Jobbar mycket, kör bil som "galningar" och äter nutella till frukost (ALLTID)
Annars idag skjutsade jag Nathan till fotbollen klockan 14:00. Sedan åkte jag bort till närmaste Carrefour som ligger cirka 5 minuter från där vi bor. Inte så stort men det funkade. Gratis parkering i ett parkeringshus och väldigt lätt att hitta dit. Sedan har jag tvättat mina kläder och städat lite allmänt i köket och på mitt eget rum.
Inte mycket annat har hänt. Nu är det dags för läxor med Nathan och sedan lite Mario Kart Wii :)
En social stund
Familjen sa att jag kunde ta bilen men jag hittade inte bilnycklarna till den stora och den lilla hade slut på bensin... suck...
Så jag gick hela vägen, inte så farligt men eftersom jag tog dom nya skorna som jag inte använt så mycket så fick jag skoskav på båda fötterna på vägen upp. Det fixade sig ändå trots allt.
Jag kom fram till Svenska Kyrkan runt 14:30 och gick in och satte mig tillsammans med de som hade kommit.
Vi blev idag cirka 20 stycken på mötet varav alla var au pairer. Det var jag och en till som var kille så kul att få se en annan au pair kille iallafall.
Vi pratade mycket innan vi vid 4 tiden gick mot parken en bit bort som heter Parc Monceau. Vi satt där och drack kaffe och åt en kanelbulle. Efter ungefär en timme, kanske mer gick många av oss i ett sällskap ned mot floden, över till Ile de la Cité där Notre Dam står. Vi tog tunnelbanan vilket i sig var en upplevelse med cirka 12 personer. Svenska turister var vi helt klart.
Vi kom fram och gick en bit för att hitta en underbar baguetterestaurag eller gatukök. En baguette med massor av innehåll kostade 3 euro vilket var väldigt bra.
Sedan satte vi oss nere vid floden, precis vid kanten och på solsidan så klart. Väldigt trevligt.
Där satt vi ungefär i två timmar kanske, pratade om allt möjligt och med alla både i grupp och enskilt. Vi växlade lite nummer och facebook med mera och det känns skönt att ha träffat lite folk iallafall så att man har någon att prata med under dagarna.
Annat som hänt... hmm... Jag pratade mycket med Nathalie som är den nya volontären i Svenska Kyrkan och lyckades sedan fixa så att det ska startas en liten kompgrupp. Tänk vilka ideer jag har va? Så den ska startas och sedan ska vi ordna en träff dit man kan komma och bara sjunga och spela, i grupp eller själv inför dom andra. Kul kul!
En sak till... Han som gjorde våra baguetter blev ganska upprörd. Den andra killen som är au pair köpte för 5 euro men gav en 10:a. Sedan fick han aldrig 5:an tillbaka. Han klagade och han som stod i kassan blev upprörd eftersom han trodde att vi lurade honom på en extra 5:a. Men det löste sig till slut iallafall, han fick sin femma tillbaka.
En annan sak... att gå från Saint-Germain hem på kvällen är ganska jobbigt. Det är mycket längre än vad man tror så det här med bil är ingen dålig ide. Parkering på söndagar är dessutom gratis så det är ju kanon.
En sak till är att jag träffade Johanna. Detta är Ingrid Ristinmaas brorsdotter för er som vet vem Ingrid är. Tydligen hade Ingrid sagt att jag skulle dit och att Johanna skulle leta upp mig, vilket hon sedan gjorde. Världen är ganska liten trots allt.
Inte så många bilder men dock. En bild är dessutom från en Hästensbutik, haha.
En annan sak jag tänkte på är att jag gått ner i vikt sedan jag kom hit. Ganska mycket enligt deras våg men jag tror inte att den är så bra. Men dock, jag ser skillnad, inte mycket, men lite.
På den sista bilden ser man Eiffeltornet. Bakom mig på bilden ligger Notre Dam och till höger en liten bit bara, där ligger Louvren.
En dag i Paris
Idag har varit en grymt lång dag. Jag sov ganska länge precis som resten av familjen för att sedan runt halv två ta mig in till Paris. Klockan 14:30 kom jag fram till Paris och hoppade av på metrostationen som ligger precis vid Notre Dam. Det roliga nu är att jag gick för långt nere i tunnelbanan och kom ut på andra sidan floden, den sidan där Les Halles ligger. Les Halles eller Forum les Halles som det heter är ett stort köpcenter under jord.
Efter att jag gått på gatorna där försökte jag hitta skyltar till Notre Dam. Efter en stund kommer jag på att i Frankrike sätter man oftast ut en skylt och sedan får man hitta vägen själv, alltså... fruktansvärt dåligt skyltat.
Jag gick runt i cirka 30 minuter utan att hitta Notre Dam men såg många olika saker på vägen så det var inte helt waste of time!
Klockan 17:00 var det en konsert i Svenska Kyrkan av Daniel Propper, pianist, som jag ville gå på vilket betydde att jag var tvungen att skynda mig för att hinna dit. Jag hittade aldrig till Notre Dam men fick iallafall en glimt av Louvren och alla turister runt om.
Jag tog metron utanför Louvren och hoppade av på Place de la Concorde som är början eller slutet, beror på hur man vill se det, av Paris huvudgata Champs-Elysée. Jag köpte en flaska vatten och gick sedan hela gatan upp, stannade på vägen för att kolla i skyltfönster och annat. Massor av folk... jag lämnar det till fantasin...
Det tog mig ungefär 45 minuter att gå hela gatan upp, notera att det inte var i så högt tempo då det var 25 grader och stekande sol ute. Väl uppe vid l'Arc de triumph svänge jag av och kom ganska lagom till konserten i Svenska Kyrkan som varade cirka en timme och 15 minuter.
Det var i princip bara fransmän där vilket då betyder massor av applåder, extranummer och folk som njuter av musiken på ett sätt som är svårt att förstå.
Efteråt lite kaffe tillsammans med organisten i kyrkan, Daniel Propper, församlingspedagogen och den nya volontären. Blev ganska snabbt men ändå.
Sedan tog jag mig en sväng till Eiffeltornet för att få en snabb titt och ett foto innan jag sedan skulle ta mig hem.
En sak att nämna med Eiffeltornet är att man måste hålla i sina saker ordentligt. Massor av turister och massor av försäljare som säljer olagligt dessutom. Detta märkte jag då en polisbil körde förbi så tog alla personer upp sina saker från marken och började springa in i parken. Ganska roligt att se faktiskt...
En lång dag helt klart. Försöker att få mig på andra tankar hela tiden, bort med hemlängtan tanken. Försöker komma ihåg var jag är någonstans trots allt. Ganska häftigt när man tänker efter. Tunnelbanan från Eiffeltornet till Triumfbågen och i vår vagn hoppade det på en man som började spela dragspel. Väldigt trevligt faktiskt och väldigt franskt. Gav honom en slant innan jag hoppade av som tack.
Nu ska jag kolla en film innan jag går och lägger mig. Är supertrött just nu. Imorgon får jag se om jag går upp tidigt. Gudstjänst i Svenska Kyrkan klockan 10:30 men det går inga bussar in till Saint-Germain på söndagar vilket betyder att jag måste gå 45 minuter. Det betyder att jag måst gå ganska tidigt och frågan är om jag kanske ska vänta tills nästa vecka när jag vet hur jag kan ta mig in enklare. Det blir iallafall mötet klockan 15:00 som vanligt :)
Hur lång tid tar det?
Idag ska jag in till Paris. Men det känns nervöst, det känns jobbigt. Jag förstår varför men ändå inte. På semester är det inget problem alls men nu är det ett stort problem. Jag vet inte hur jag ska kunna få bort denna spärren som sitter i huvudet, hur jag ska kunna tänka positivt om allt och vara på topphumör alltid. Jag förstår när folk säger till mig att det är toppen här, att det är ett drömjobb så att säga. Jag kan förstå och jag kan se det men jag kan inte göra det till ett drömjobb.
Allt handlar om att jag för första gången i mitt liv måste ta ansvar för mig själv, för allt runt om mig och se till att allt fungerar i mitt liv. Jag måste vara vuxen. Jag måste vara den vuxne i barnens ögon och bete mig därefter. Att på en vecka lite drygt som jag har varit här så är det svårt att bara ställa om. Svårt att bara göra det fast jag vet hur jag ska göra det.
Allt är nervöst, precis allt och jag vet varför men ändå inte. Ensamheten tär på mig och okunskapen om kulturen, språket, familjen med mera får mig att känna mig överflödig, onödig. Jag vet att jag inte ska tänka så och jag vet att allt tar tid. Men många som läser denna bloggen har gått igenom samma sak som jag och dessutom flera gånger om. Ni vet hur det känns!
Jag sa redan flera dagar innan jag skulle åka hit att jag var redo att jag gärna hade kunnat åka tidigare. Jag ville hit, jag var nervös på ett bra sätt och jag visste att det skulle bli kanon. Men sen när man landar här så inser man att man precis har lämnat ifrån sig ett 15 årigt långt liv i Rydebäck/Helsingborg. Man har lämnat det för att starta ett nytt.
Idag ska jag på en konsert i Svenska Kyrkan klockan 17:00 iallafall och innan dess ta en snabbtitt på Notre Dam och Eiffeltornet om jag hinner. Så får vi se hur det går med att hitta i tunnelbanan med mera! Förhoppningsvis bra!
Ord och tankar jag inte kan leva upp till
Idag har allt kommit. Alla känslor som jag trodde skulle komma för en vecka sedan har kommit idag, just nu. Jag har varit i Saint-Germain för att köpa mitt Passe Navigo, trots den sjukligt höga nervositeten gick det bra och jag fick det ganska smidigt och enkelt. Sedan fixade jag en karta på turistbyrån och gick runt i de centrala delarna av Saint-Germain.
Halv 3 gick jag tillbaka hem, en 45 minuters gång, satte igång en kopp kaffe och tittade på lite youtubeklipp.
Allt som jag gör, som jag ser, som jag tänker på får man att komma ihåg hemma. Lilla Rydebäck, Olympiaskolan, Helsingborg, alla utekvällar, vännerna, familjen, hunden, flyttandet mellan mamma och pappa varje vecka, kyrkan med mera. Allt påminner, från hunden dom har här till att jag ser en likadan bil här som vi har hemma. Allt har slått på ganska hårt nu och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag tycker inte att jag har koll på något fastän jag kanske har det. Jag får en känsla av att jag gör ett dåligt jobb, gör dåliga intryck, inte räcker till. Jag får en känsla av att folk tittar på mig hela tiden, tänker att "där går han som inte kan franska, är au pair och så". Jag får en känsla av att folk SKA råna mig på stan, att folk väntar på ett bra ögonblick och att bakom varje hörn lurar någon ska hoppa fram.
Jag har svårt att fokusera, svårt att släppa mina tankar. Pappa säger att jag bara ska åka in till Paris och sätta mig på ett café. Jag vill det, jättegärna, men det är inte så enkelt som att bara göra det som hemma. Hur vet jag om det kommer någon till mig eller om jag ska gå och beställa kaffet? Tänk om jag säger fel när jag pratar franska och tänk om någon frågar mig något? Tänk om allt liksom... bara går fel...
Men Filip... tänk om det inte gör det då? Du får ditt kaffe, sitter där och njuter. Vill du inte kunna göra det?
Jo visst vill jag det, utan tvekan. Ibland så undrar jag vad det är som hindrar mig.
Jag har inga vanor riktigt än, inte så många iallafall. Allt är så svårt. Jag vågar inte ta risker, vågar inte ta det extra steget för att kunna få en upplevelse som sitter för livet och som jag efteråt tänker: "Wow!" Hemma har jag aldrig gjort det, aldrig tagit det steget. Det enda jag har gjort är att byta klass... men wow liksom... samma skola, samma linje och nästa alla visste vem jag var... HALLÅ!!!
Det är dags att försöka slappna av. Dags att försöka ta sig samma och göra detta det bästa året på länge. Jag sitter ju här, jag är ju "fast" här så varför ska jag då bara sitta hemma i deras hus? Varför inte göra saker, utflykter, TURISTA för tusan!!!! Jag måste se mig omkring, våga saker. Det gör mig också säkrare på allt som finns här och jag växer som person. Är det inte det jag vill???
Bild 1: Det kan se ut som en torgplats eller liknande men för er som har kört mycket i Frankrike vet att man inte har linjer i rondeller. Man bara kör helt enkelt!! Detta är en "liten" rondell och relativt "enkel"
Bild 2: Samma rondell.
Bild 3: "Cédez le passage". Betyder ungefär "Lämna företräde" eller kanske mer exakt "Fri passage" kanske. Ordet Cédez kommer från verbet Céder som betyder överlåta eller ge vika.
Alltså väjningsplikt innan rondellen precis som i Sverige, hahahahah, yeah right!! I Frankrike är det snarare tvärtom, den som är i rondellen har väjningsplikt för den som kommer in.
Bild 4: Bild på slottet i Saint-Germain! Baksidan dock!
Bild 5: Mitt Passe Navigo Découverte som det så fint heter. Découverte därför att jag inte jobbar eller bor permanent i Paris. Découverte skapades som ett andra val istället för det vanliga Passe Navigo därför att man ville vara anonym. På ett vanligt Passe Navigo sätter man ett foto på kortet, på framsidan. Problemet är att man här istället har ett annat kort med namn och ett foto för att göra kortet giltligt, typ som ett "Terminsbevis". Det roliga här också är att ordet Découverte betyder upptäckt... hmm...!! Inte så anonymt, men vad vet jag!
Bild 6: Mitt "terminsbevis" för kortet där foto och namn skall vara. Annars är kortet inte giltligt.
Ännu har flaggan inte rests!
Idag skulle jag hämta Nathan klockan 12:30 från en busshållsplats i S:t Germain. Veronique (mamman) hade ritat en karta till mig och förklarade så gott hon kunde hur jag skulle köra! För det första så har jag ingen koll på ens vilket håll S:t Germain ligger åt (nu vet jag dock), inte heller har jag kört mycket här på gatorna, jag kan inte bilen som dom har och hur ska jag då kunna hitta med hjälp av en karta som hon har ritat på ett papper. Inte ens mamman visste namnen på gatorna!!!
Det blev att jag körde, hittade rätt eftersom jag kollat upp det noggrannt på kartor på internet (iphone med mera). Jag vände i den fruktansvärda rondellen utan linjer, hittade busshållsplatsen men där stod ingen Nathan. Han var sen vilket betydde att jag var tvungen att vända då jag inte kunde stanna där mitt i gatan.
Att vända var svårt, så svårt att jag körde runt, körde vilse i 20 minuter innan jag tog upp gps:en och hittade tillbaka till huset igen. Fruktansvärt var det, fruktansvärt säger jag. Nathan skulle på golftävling vilket betydde att jag var tvungen att hämta honom i tid. Jag fick ett nervöst sammanbrott, lite svordomar flög ut i bilen och många intalanden till mig själv om att allt var bra...
När jag tillslut lyckats köra honom till golfen och kommit hem kändes allt väldigt mycket bättre. Men som sagt, detta är inte första gången detta händer, eller något liknande vilket betyder att jag måste prata med familjen och tala om för dom att jag behöver tid.
Annars ska jag imorgon fixa mitt Navigokort äntligen, det blir morgondagens mission så att säga. Efter det blir det väl en snabb tur i S:t Germain och sedan hem igen.
Jag har också tittat på ett universitet kallat La Clef, ligger i S:t Germain och har en franska kurs med specialpris för au pairer. Kursen börjar i slutet av september men håller på till slutet av juni nästa år!!!! Hmmm... jag tänkte mig inte direkt så länge. Dessutom kostar det 1400 euro och detta är specialpriset... Jag hoppas verkligen att familjen betalar det...!!!
Inte mycket annat har hänt, jag håller mitt avstånd till familjen på ett bra sätt och försöker skapa mig vanor på dagarna. Detta är dock inte så lätt, händer enkelt att man hamnar framför datorn utan att man gör något vettigt! Tråkigt tycker jag, men jag har bara mig själv att skylla.
"Hem, kära hem, där var och en lever för den andre, och alla lever för Gud."
(Johann Sebastian Bach)
Lite nytta!?
Tåget gick inte hela vägen till S:t Germain så det får bli bussen framöver. Taxipriser har jag också kollat upp och visst kan jag hålla med om att priserna inte är så farliga om man bara åker en eller två gånger på månad. Samtidigt finns det lite andra saker man måste tänka på!
1. Det finns taxistolpar i Paris där taxibilar brukar så. Dock får man bara hoppa in i dom som står inom 50 meter, annars blir det problem!!!
2. Vid taxistolparna finns det telefoner så att man kan ringa till en taxi om det inte står någon där! Detta är en bra punkt!
3. Om man dock ska ringa själv från sin egen telefon betyder det att man måste ringa det specifika nummret från området du befinner dig i. Alltså är du vid Eiffel tornet ringer du 01.45.55.85.41. Om du är vid Montparnasse ringer du 01.42.22.13.13. Knepigt värre om jag får säga det själv!
4. Inom Parisområdet, inom staden Paris, måste en taxi plocka upp dig om du vill ha skjuts. Om du däremot är utanför Parisområdet säg i S:t Germain eller liknande kan taxichauffören neka att plocka upp dig även om han är påväg in till Paris! Hmm...
För att veta om en taxi är ledig kollar man på den stora skylten ovanpå taket. Skylten är en stor skylt som i Sverige fast med tre lampor på undersidan bokstaverade A, B och C. Lyser den stora skylten där det står "Taxi Parisien" på, då är den ledig. Lyser den vita A lampan då är den upptagen med beteckningen "Rate A" (därav bokstaven A). Denna lyser när den är upptagen i Paris under dagen!
Lyser den oranga B lampan är den också upptagen med beteckningen "Rate B". Denna lyser i Paris på natten om den är upptagen och i förorterna under dagen om den är upptagen.
Lyser den blåa C lampan är den också upptagen med beteckningen "Rate C". Denna lyser i förorterna under natten om den är upptagen och överallt, alltid, utanför taxizonerna om den är upptagen.
Metrokortet vet jag nu heter Passe Navigo. Det fungerar på samma sätt som jojokorten i Skåne och de fungerar på metron, tågen och bussarna inom de antal zoner man har betalt för. Ett foto krävs men detta behövs bara göras en gång. När månaden håller på att ta slut kan man gå till en "uppladdningsstation" som finns nere i tunnelbanan och fylla på kortet med ytterligare en månad. Smart va?
Nu är det dags för mat och imorgon blir det att gå till S:t Germain och utforska lite.
Ångra aldrig det du gjort, utan det du inte gjort!
Allt som jag har gjort och upplevt på dessa 96 timmarna är ganska exakt så mycket som jag gjort under en hel sommar! Varför är jag så på helt plötsligt, så hjälpsam, så villiga att hela tiden göra saker, åka överallt, lära mig saker? Jo, för att för första gången i mitt liv är det jag som bestämmer, det är jag som har ansvaret för om jag kommer att ha en vän eller femtio vänner när jag åker härifrån nästa sommar. Jag bestämmer om jag ska kunna språket eller inte, ha upplevt Paris "framsida" och "baksida" med mera.
Jag kan forma mitt liv precis som jag vill ha det. Jag är fri att skapa mig själv såsom jag vill bli senare i livet. Jag åkte hit för att få erfarenhet och det får man inte genom att sitta på sitt rum och skriva på sin blogg varje sekund som går. Det gäller att ta sig i kragen, vara social, prata mycket även om det inte blir så mycket franska så måste man prata. Nyfikenhet är viktigt!!!
"En dag skall jag dö men alla andra dagar skall jag leva" är ett bra ordspråk.
Ett annat som jag upptäckt på senare tid är detta:
"Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring" På danska blir det "Alle vil Udvikling - ingen vil Forandring"
Detta sa Sören Aabye Kierkegaard.
Bilder, bilder och lite fler bilder
Sedan kommer bilder från idag då vi bowlade eftersom Nathan fyllde år idag! Den första bilden där det finns personer bland bowlingfotona ser vi familjen: Mamman Veronique till vänster följt av Sam som är 15 och pappan som heter Jacque.
Bilden under ser vi Nathan, killen med långt hår och blå tröja i mitten, han fyllde 12 idag! Resten är personer som går i hans klass! Därefter kommer en Webergrill, en superstor kruka, en Asterixbok som vi inte har hemma och utsikten från skogen precis utanför huset!
En tre dagars resa genom tid och rum
Franskan blir lättare för varje dag att förstå men fortfarande behövs det översättning på många meningar och ord. Bara simpla saker som att handla, åka tunnelbana/tåg/buss, klippa sig hos frisören, prata med andra föräldrar etc. är väldigt nervöst. Hur ska jag kunna veta om dom kan engelska eller inte? Jag kan inte så mycket bra franska att jag kan hålla en konversation öppen när jag klipper mig som jag kunde göra hemma i Helsingborg!
Imorgon blir det att åka in till S:t Germain, fixa metrokort och sedan ta sig in till Paris. Klockan 15:00 har Svenska kyrkan sitt första au pair möte med information med mera. Det kommer att bli skönt att träffa folk man kan prata ordentligt med, prata mycket med och prata om köttbullar och Ikea med... eller nu vad man pratar om... :)
För er som väntar på bilder så kommer dom. Det är fruktansvärt svårt att lägga in bilder på bloggen, vet inte alls varför. Om ni verkligen vill ha bilderna eller se dom, slå mig en signal så mejlar jag dom på en gång!
"Like the rising sun that shines. From darkness comes a light. I hear your voice and this is my awakening"
Awakening - Chris Tomlin
Två dagar på den franska sidan
Två hela dagar har gått. Idag har vi varit i S:t Germain och handlat skolsaker till Nathan eftersom skolan började idag! Vi har även handlat kött i kötthandeln samt varit i den lokala Mareil-Marly mataffären! Det har varit trevligt eftersom jag kunnat få bättre kontakt med Nathan (den yngsta) och mamman (Veronique).
Väl hemma fixade vi mat, grillade, gjorde en sallad och lite annat och nu sitter jag med en kopp te.
Familjen är som sagt bra! Precis som överallt beter man sig artigt och som en gäst när man kommer in i någon annans hus och de första dagarna vet man aldrig riktigt vad som är okej och inte. Jag har förstått att om jag vill ha något under veckan i matväg eller liknande så får jag säga till! Vid köksbordet kan det ätas lite hur som och man väntar inte på de andra innan man tar mat eller börjar att äta! Inte alls vad man är van vid.
Att koka te, kaffe eller ta något att äta sent på kvällen är jag helt fri att göra. Jag gör som jag själv vill sa dom till mig men fortfarande känns det lite konstigt och man vågar inte riktigt förrän man har kommit in ännu mer i familjen.
Vad som är okej och inte för barnen är svårt, föräldrarna kan vara superseriösa med saker som jag tycker är lite löjligt, samtidigt som jag förstår dom men man är inte van vid det såklart. Det tar ett tag innan man vänjer sig, hittar bland all köksgrejer eller förstår hur man ska bete sig för att inte verka dum på något sätt.
Språket börjar komma, jag svarar med enkla meningar och sådant som inte kräver så långa svar för att bli van vid att prata franska. Att förstå vad som sägs är inte helt lätt men inom familjen, vid matbordet och liknande är det inga problem att förstå bortsett från att jag måste svara på engelska! Det retar mig men det kommer.
Saknar lilla Rydebäck helt klart, allt som finns där, familjen, hunden, vänner! Tar ett tag att komma över det men det ska nog fungera!
And now to something completely different
Framme på plats. Flygresan var nervös delvis pga att flyget var försenat då bagaget inte riktigt var som det skulle (inte mitt som tur var). Väl framme på Paris-Orly var det en lång väg fram till bagageutlämningen och väl där fick jag vänta en liten stund, kändes dock mycket längre!!!
Efter ett väskorna rullat ett tag ser jag Sam (den äldsta sonen i familjen) tillsammans med han far komma gående med en skylt där det står mitt namn på. Efter att nervöst ha gått fram för att hälsa på dom båda släppte klumpen i magen som jag haft hela dagen (onsdag förstås). Jag fick mitt bagage och vi åkte hem till deras hus.
Huset och byn... ja... ligger 20 minuter utanför Paris centrum, 20 minuter från Versailles och 2 timmar från Normandie. Byn som så är en typisk fransk by. Gatorna är små, husen är små beroende på vart man bor, bilar parkerar överallt, kör överallt, skyltar med stopptecken vid varje hörn och vägbulor vid varje 100 meter.
Idag (torsdag) har vi gjort en misslyckad omelett, ätit en chockladyogurt för att sedan ta den lilla automatväxlade Renault Twingon till golfbanan!!!!!!! Observera mina utropstecken!!!!!
Denna bilfärd var fruktansvärd! Sväng dit, sväng höger, rakt fram, stanna här för man ser ingenting... Det var mycket svårare än på Helsingborgs stora gator. Golfklubben fick jag veta är den finaste inom Paristrakten och väldigt dyr att spela på! Jaja, nog om detta, bilfärden hem var lika jobbig den...
Det kommer lite bilder här på huset samt på golfbanan som vi var på! Byn har jag inga bilder på än med det kommer i nästa inlägg.
Adjö som sagt, eller bon voyage som andra säger
Att på en vecka gå från ett liv till ett helt nytt liv är svårt. Från vanor till okändhet, från hemma till borta. Roligt, spännande, fantastiskt, underbart men också nervöst, ensamt, hemskt och förvirrande. För ett ögonblick blunda och minnas. För en stund gråta och minnas. Från livet till livet, från slutet till början. Dagarna man minns, stunderna man minns vilar tryggt. Nya stunder kommer, nya stunder att minnas. Ett nytt liv att måla upp med de vackraste färgerna.
Imorgon (onsdag) är det dags. Från vanor och trygghet till en nystart och osäkerhet. Känns det bra? Jo visst känns det bra, allt är klart, allt är fixat, jag är redo. Samtidigt vet jag att det är mycket som kommer att bli tufft, mycket som kommer att gå åt skogen.
Den senaste tiden har mycket kommit tillbaka, minnen som jag trodde var borta och överallt dit jag går fångar ett litet minne mig och tanken flyger iväg. Att säga hejdå till mamma var tufft, jobbigt, ledsamt. Minnen kommer tillbaka och tanken flyger iväg till mörkare platser, men också ljusare platser. Allt som man minns tar man med sig. Allt som man minns gör en starkare, båda dåliga och bra minnen. Du utvecklas som person och i dig själv kan du sen märka en liten förändring, hjärtat slår hårdare och du känner dig meningsfull.
Tankar, tankar, tankar, det har jag haft många av den sista veckan. Vackra tankar, underbara tankar men också ledsamma och eländiga tankar. Men nog om mig, nog om allt detta. Nu väntar en ljuv vila, tidig morgon och mycket att göra. Sedan är det dags att åka till flygplatsen, säga hejdå till pappa och brorsan, hoppa på flyget och starta ett nytt liv...
