Hur lång tid tar det?
Idag ska jag in till Paris. Men det känns nervöst, det känns jobbigt. Jag förstår varför men ändå inte. På semester är det inget problem alls men nu är det ett stort problem. Jag vet inte hur jag ska kunna få bort denna spärren som sitter i huvudet, hur jag ska kunna tänka positivt om allt och vara på topphumör alltid. Jag förstår när folk säger till mig att det är toppen här, att det är ett drömjobb så att säga. Jag kan förstå och jag kan se det men jag kan inte göra det till ett drömjobb.
Allt handlar om att jag för första gången i mitt liv måste ta ansvar för mig själv, för allt runt om mig och se till att allt fungerar i mitt liv. Jag måste vara vuxen. Jag måste vara den vuxne i barnens ögon och bete mig därefter. Att på en vecka lite drygt som jag har varit här så är det svårt att bara ställa om. Svårt att bara göra det fast jag vet hur jag ska göra det.
Allt är nervöst, precis allt och jag vet varför men ändå inte. Ensamheten tär på mig och okunskapen om kulturen, språket, familjen med mera får mig att känna mig överflödig, onödig. Jag vet att jag inte ska tänka så och jag vet att allt tar tid. Men många som läser denna bloggen har gått igenom samma sak som jag och dessutom flera gånger om. Ni vet hur det känns!
Jag sa redan flera dagar innan jag skulle åka hit att jag var redo att jag gärna hade kunnat åka tidigare. Jag ville hit, jag var nervös på ett bra sätt och jag visste att det skulle bli kanon. Men sen när man landar här så inser man att man precis har lämnat ifrån sig ett 15 årigt långt liv i Rydebäck/Helsingborg. Man har lämnat det för att starta ett nytt.
Idag ska jag på en konsert i Svenska Kyrkan klockan 17:00 iallafall och innan dess ta en snabbtitt på Notre Dam och Eiffeltornet om jag hinner. Så får vi se hur det går med att hitta i tunnelbanan med mera! Förhoppningsvis bra!
Filip - du kan och klarar av så oerhört mycket mer än du tror. Fundera inte så mycket, distrahera dig själv om du kan. Det blir bättre. Kom igen nu!
Åtminstone i Svenska kyrkan i London anordnar dom träffar för svenska ungdomar. Kolla om de gör det i Svenska kyrkan i Paris också. Tror det känns bättre om du får lite kontakt med andra där ni kanske kan hitta på saker tillsammans.
Filip! Det kommer att gå alldeles utmärkt alltihop. Det tar ju tid... Var snäll mot dig själv.
Ha det så trevligt i kyrkan.
Hej Filip!
Tittar in, läser lite och ser att du har det jobbigt emellanåt. Skickar lite omtanke och stöd härifrån Blekinge! Ta en dag i taget och ta det lugnt!!!! Förändringar kan vara svåra i början och det gäller att tillåta saker och ting att ta tid. Glöm inte att det är jättemodig att du faktiskt åkt iväg som aupair så räta på den modiga ryggen och försök att se de små framstegen du faktiskt gör!
Hoppas du får många trevliga stunder i kyrkan. Har du någon gitarr med dig? Eller tillgång till piano? När jag kände mig ensam när jag var ute och backpackade skrev jag en hel del låtar. Det hjälpte mig att sätta ord på mina känslor. Kanske något för dig... eller inte... det vet bara du!
Låter som en rätt spännande dag i Paris, coola bilder för oss här hemma i "tråkiga" Sverige ; )
Många hälsningar Mia
