Filips franska kort

Idag har allt kommit. Alla känslor som jag trodde skulle komma för en vecka sedan har kommit idag, just nu. Jag har varit i Saint-Germain för att köpa mitt Passe Navigo, trots den sjukligt höga nervositeten gick det bra och jag fick det ganska smidigt och enkelt. Sedan fixade jag en karta på turistbyrån och gick runt i de centrala delarna av Saint-Germain.
Halv 3 gick jag tillbaka hem, en 45 minuters gång, satte igång en kopp kaffe och tittade på lite youtubeklipp.

Allt som jag gör, som jag ser, som jag tänker på får man att komma ihåg hemma. Lilla Rydebäck, Olympiaskolan, Helsingborg, alla utekvällar, vännerna, familjen, hunden, flyttandet mellan mamma och pappa varje vecka, kyrkan med mera. Allt påminner, från hunden dom har här till att jag ser en likadan bil här som vi har hemma. Allt har slått på ganska hårt nu och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag tycker inte att jag har koll på något fastän jag kanske har det. Jag får en känsla av att jag gör ett dåligt jobb, gör dåliga intryck, inte räcker till. Jag får en känsla av att folk tittar på mig hela tiden, tänker att "där går han som inte kan franska, är au pair och så". Jag får en känsla av att folk SKA råna mig på stan, att folk väntar på ett bra ögonblick och att bakom varje hörn lurar någon ska hoppa fram.

Jag har svårt att fokusera, svårt att släppa mina tankar. Pappa säger att jag bara ska åka in till Paris och sätta mig på ett café. Jag vill det, jättegärna, men det är inte så enkelt som att bara göra det som hemma. Hur vet jag om det kommer någon till mig eller om jag ska gå och beställa kaffet? Tänk om jag säger fel när jag pratar franska och tänk om någon frågar mig något? Tänk om allt liksom... bara går fel...
Men Filip... tänk om det inte gör det då? Du får ditt kaffe, sitter där och njuter. Vill du inte kunna göra det?
Jo visst vill jag det, utan tvekan. Ibland så undrar jag vad det är som hindrar mig.

Jag har inga vanor riktigt än, inte så många iallafall. Allt är så svårt. Jag vågar inte ta risker, vågar inte ta det extra steget för att kunna få en upplevelse som sitter för livet och som jag efteråt tänker: "Wow!" Hemma har jag aldrig gjort det, aldrig tagit det steget. Det enda jag har gjort är att byta klass... men wow liksom... samma skola, samma linje och nästa alla visste vem jag var... HALLÅ!!!

Det är dags att försöka slappna av. Dags att försöka ta sig samma och göra detta det bästa året på länge. Jag sitter ju här, jag är ju "fast" här så varför ska jag då bara sitta hemma i deras hus? Varför inte göra saker, utflykter, TURISTA för tusan!!!! Jag måste se mig omkring, våga saker. Det gör mig också säkrare på allt som finns här och jag växer som person. Är det inte det jag vill???


Bild 1: Det kan se ut som en torgplats eller liknande men för er som har kört mycket i Frankrike vet att man inte har linjer i rondeller. Man bara kör helt enkelt!! Detta är en "liten" rondell och relativt "enkel"
Bild 2: Samma rondell.
Bild 3: "Cédez le passage". Betyder ungefär "Lämna företräde" eller kanske mer exakt "Fri passage" kanske. Ordet Cédez kommer från verbet Céder som betyder överlåta eller ge vika. 
Alltså väjningsplikt innan rondellen precis som i Sverige, hahahahah, yeah right!! I Frankrike är det snarare tvärtom, den som är i rondellen har väjningsplikt för den som kommer in.
Bild 4: Bild på slottet i Saint-Germain! Baksidan dock!
Bild 5: Mitt Passe Navigo Découverte som det så fint heter. Découverte därför att jag inte jobbar eller bor permanent i Paris. Découverte skapades som ett andra val istället för det vanliga Passe Navigo därför att man ville vara anonym. På ett vanligt Passe Navigo sätter man ett foto på kortet, på framsidan. Problemet är att man här istället har ett annat kort med namn och ett foto för att göra kortet giltligt, typ som ett "Terminsbevis". Det roliga här också är att ordet Découverte betyder upptäckt... hmm...!! Inte så anonymt, men vad vet jag!
Bild 6: Mitt "terminsbevis" för kortet där foto och namn skall vara. Annars är kortet inte giltligt.